När jag vaknade imorse var jag arg, sur, ledsen och bara allmänt less på allt. Speciellt är jag less på att jag inte har en massa pengar. En massa pengar som jag kan köpa en häst för. 

Fatta lyckan att ha en egen häst? Aldrig behöva oroa sig för att den ska säljas emot sin egen vilja. Kunna planera för framtiden med den, ha mål för hur man vill utvecklas tillsammans. Så stört roligt det hade varit.

 

Som ridskoleryttare så har man inte samma möjligheter. Exempelvis så har vi i dressyrgruppen tänkt vara med i den lokala dressyrtävlingen i juni. Det är målet. Och målet som vi satt tillsammans med Emmeli är att vi ska lyckas skrapa ihop kring 60%!

Och jag kommer hinna rida Porter cirka 5 gånger innan dess. 

Tävlingen hade lika gärna kunnat vara till helgen om jag hade fått rida honom varje dag fram tills dess.

Lite tragiskt.

 

Sen har vi de som har egen häst. Shit, vad jag älskar att se de människor som är riktigt glada uppe på hästryggen, de som är glada när de står på marken och de som är stolta över sina hästar no matter what. Då blir jag nästan lite tårögd.

Men när jag ser de som rider ut från tävlingsbanan med med sura miner och utan ens klappa hästen blir jag lite sur. De som efter att de har ridit ett nästintill perfekt dressyrprogram står utanför och gråter för att de inte fick till en perfekt halt. Kom igen människor! Det hade kunnat vara så mycket värre. Har man egen häst så kan man dessutom ta revanch kanske redan helgen efter.

 

Själv skulle jag vara överlycklig om Porter kunde gå i en stadig form genom hela programmet! Eller om vi lyckas göra en avsaktning till trav utan att han kastar med huvudet som en annan hårdrockare. Det ska vara kul att tävla! Jag tycker att det är kul för att jag får göra hästen extra fin och det är något annorlunda än de vanliga ridlektionerna.

Och för en gångs skull så får jag känna på hur det känns att ha en egen häst! Alla ekipage från andra klubbar tror att den ponnyn jag rider på är min egen!

Den gången jag tävlade Hebel på lokal hopptävling så var det faktiskt en tjej på framridningen som sa till mig att "Gud vilken söt ponny du har!". Synd bara att han inte var min på riktigt, men de andra trodde det! 

 

 

/Evelina